hannasLondon

Idag klockan 17.45 sa jag hejdå till Ida Kristiansson, the living legend. Hon åker hem till Sverige imorgon bitti och kommer inte tillbaka, i alla fall inte innan jag också vänder hemåt.
Hon har sina anledningar att åka, och jag stöttar henne verkligen till 100% att hon gör det, men det betyder inte för fem öre att jag inte kommer sakna henne. Speciellt eftersom jag den senaste månaden vant mig vid att ha henne 10 minuter ner på gatan, det kommer bli stört jobbigt att inte ha henne så nära. När jag tänker efter så har vi setts, under de här 6 månaderna som vi kännt varandra, nästan varje helg. Och nu de senaste tiden har vi nästan på något sätt träffat varandra varje dag, även om det bara gällde 10 minuter.
Idag har vi som sagt legat hela dagen, och då menar jag verkligen från klockan 9 till klockan 18 och kollat på True Blood och pratat och ätit och tagit pauser ute på trappen för att få lite frisk luft. Det var precis vad jag behöde, en rejäl dos av Ida så att jag inte får abstinens inom de närmaste 3 dagarna.. Men jag fasar för fredag, då alla vi kommer att samlas igen, och hon inte kommer vara här. Det kommer bara vara 4 istället för 5. Två blondiner istället för tre. 3 västkustare istället för 4. (Ni hajjar grejen) That'll be some wieeeerd business.
Vad jag försöker säga är att Ida har blivit en av mina närmaste vänner och att inte ha henne här kommer bli bland det konsigaste nånsin. I love you sistah', I'll see you soon! Hälsa Sverige från mig : ) I sommar blir det glass, sommarstugor, bad och MASSOR AV TRUE BLOOD. Puss!

Nu tröstar jag mig med veckans avsnitt av Glee (shit, det här har verkligen varit "the week of TV-series") och sen ska jag sova. Hela natten. Godnatt : )